Innan solen rullat upp och försänkt staden och dess parker i en mätt sensommarvärme, som en sista drömbild av dagar som kunde ha varit, när den precis fått de våta takåsarna att glittra. Då bar luften en skarp kyla från nattens regn. I varje vattenmolekyl inneboende, en höstens svalka. Ett varsel om mörka morgnar, ett bud om frost.